Avundsjukan…
Jag är avundsjuk på så mycket som jag inte vet hur jag skall kunna göra eller hantera. Jag vet att man inte skall vara det men vad fxxn skall man göra när man ändå känner så, då känns det ärligare att bekänna det i stället. För jag kan vara så avundsjuk på människor som vet vad de vill, själv skall man fylla 40 i år och har inte en susning. Kan vara så avundsjuk på människor som bara kan glida in sent på morgonen och sedan checka ut med oss andra tidig och komma undan med det. Jag kan vara så avundsjuk på människor som kan tror så mycket på sina idéer och tankar att de kan förvärkliga dem också, själv är man för feg. Jag kan vara så avundsjuk på de som får möjlighet att ge ut vad som hälsat i bokform, oberoende om det är bra eller ej eller om det är bred eller smal marknad. jag kan bli så avundsjuk på människor i min bransch som har möjlighet att stå på sen och dela med sig av sin kunskap och erfarenhet.
För mig känns det som man har mycket av sin karriär i backspegeln, innan man ens hade börjat sin karriär. För att när man är där upp i ”Eliten” så är allt så mycket mera intressant och det är där man verkligen lär sig något. Sist jag var ”Elit” så var det strax efter gymnasiet i vår demogrupp ”Holy Code”, där vi var rankade tio topp i värden. Sedan dess har det aldrig riktigt tagit fart och allt har bara varit halvdant. För den som är avundsjuk på mig har väldig låga och obefintliga drömmar, för det ända som kan vara något att vara avundsjuk på är min fru, för hon är något väldigt speciellt och mycket värdefull.
Jag vet inte hur jag lyckades ramla ner i denna mörka grop, men helt klart är det mycket svårt att hitta ur den. Något behöver jag göra men jag har ingen aning om vad och när det kommer till karriären så har jag nog gett upp…
