Proposition 19
I natt röstande Kalifornien om Proposition 19, hittills har man inte hört något så det är bara att skaffa sig lite mera tålamod. Men samtidigt kunde man läsa i Metro en artikel där man ställde två i mot varandra, i vanlig ordning en för och en i mot. Idag var det Jakob Heidbrink (För) mot Maria Larsson (Mot), det första man kan lägga märke till är att motståndarna grundar fortfarande sitt motstånd på gamla meriter och gamla slutsatser. Jag kan inte i min värd förstå motståndarna som inte uppdaterar sig till dags datum så att de kanske kan komma med vättiga argument för varför vi fortfarande skall ha Cannabis förbjudet. Men nej, de fortsätter med sina gamla syner och gammal fakta som gång på gång har visat sig vara felaktig.
Så vad kan vi sammanfatta de två, vi börjar med Maria som har denna uppfattning i ämnet: Cannabis ger alvarlig skada på kroppen och våra känsliga organ som t.ex. hjärnan. Sedan säger hon att nolltolerans till narkotika har ett stort symboliskt värde, som styrker att narkotika användning inte är accepterat i vårt samhälle. Sedan fortsätter hon att om det vore lagligt så skulle flera fastna i ett långvarigt missbruk. Hon avslutar med att förklararna att detta med legalisering drivs av enbart av profithungriga människor som utnyttjar medborgare så att de inte kan leva sitt liv fult ut.
Så hur sår Jakob på det hela: Han börjar med att uttrycka sig som så att, ett av de viktigaste argumenten är att det skulle torrlägga den kriminella sidan av vad förbundet av drogen medför. Han vill inte gå in på den politiska jämförelsen mellan Cannabis och Alkohol. Han fortsätter och säga att i stället för att förebygga missbruk (Vilket bevisligen inte fungerar) så skulle vi kunna hantera problemet och hjälpa dem som hamnar i missbruk. Han avslutar med att säga att intressena bakom legaliseringen varierar land till land, men det som är gemensamt är att man vill ta problemet på alvar istället för att sopa det under mattan.
Var man än står i detta ämnet så känns det som om detta experiment med förbud fortfarande inte visat sig ens i närheten att fungera och jag känner att det är dags att byta spår i frågan. För sedan jag föddes har man använt samma strategi och inte varit särdeles objektiva eller intresserad att uppdatera synen. Nu så där 40 år senare tycker jag att det får vara nog och sätta stopp för denna plundring av statens och medborgarnas resurser i något som har bevisat sig själv inte fungera. Ni som har haft detta motstånd som erat uppdrag i livet, får stiga åt sidan och erkänna er besegrade och ni behöver inte erkänna att ni hade fel för det vet vi redan.
Låt nu oss avkriminalisera Cannabisen och ge oss också 40 år för vårt experiment innan ni tala om för oss att vi har misslyckats, för vi har haft det tålamodet med er...
